Onsdag 23 maj, 2007

Detta är min första glogg, och jag är inte riktigt säker på hur man lägger ihop en sådan, men jag har gjort så gott jag kan. Jag tyckte bara att detta spelet var så sjukt bra att jag var tvungen att skriva nått om det. Kanske till och med så jag kan bidra till lite grann till att fler kanske få upp ögonen för detta spelet. Hursomhelst, ni som pallar läsa: Enjoy! =)

Nu när Ps3 har lanserats så tyckte jag att jag var lite smart. Jag gick nämligen och köpte 2an istället. Lyckades dessutom med en rätt fin deal, fick även 2 kontroller, ett sunkigt spel (Fire warior) och ett mineskort med på köpet för bara 800 spänn.

Jag har aldrig tidigare ägt en konsol av Sony så jag har missat mycket. Alla Final fantasy, Kingdom hearts, Metal gear, Ico och shadow of the Colossus, Ratchet & clank Och även Devil May Cry som jag har tänkt att skriva om nu. Jag är sjukt glad att jag inte dröjde med detta köpet. Tänk, ett helt bibliotek som bara passerat mina ögon för man hade blivit matad med "clubNintendo-propaganda" sen man var liten.

Just nu känns det som Devil May cry ungefär har varit allt det som har saknats i mitt liv som så kallad gamer sen en väldigt lång tid tillbaka, då när man tog sina första staplande steg in i spelvärlden. Det låter mig känna att jag är grym. Att jag faktiskt har skillzen kvar som man trodde sen länge var borta.

Det är verkligen jag som gör att jag vinner mot bossarna, inte någon efterbliven gubbe på Capcom som inte har lyckas döda bossen på första försöket och fick svårighetsgraden sänkt. Man blir irriterad, förbannad, sen stänger man av skiten och säger till alla som sitter runt om kring att det är omöjligt att klara av, bara för att försäkra sig o att dom också får veta att det är ett jättesvårt spel man spelar. Man får ju inte verka N00b .
Men sen kommer suget in igen efter nån timme och man sitter där igen, då med nya krafter och så lyckas man till slut efter ha fått lägga om sin taktik ett par gånger.

Detta är något jag har saknat väldigt mycket i Zelda spelen också. Att efter ha nötat igenom ett helt tempel i ett par timmar och till slut är framme vid bossen, så kan det vara över på 2-3 mintuer och man sitte där som ett dumt fån med en enda tanke; "Va?!....är det redan slut!?". Det hade inte skadat att man verkligen hade fått känna att det är en boss man möter. Inte någon trött dinosaurie med leukemi, som förblöder genom att man bara petar på den.

När man för första gången sitter där och ska prova på Devil may cry och märker man att även detta spelet har fastnat i något som mest känns som japanska klyschor. Dante är ju såklart jättecool som alla andra killar med superkrafter i diverse animé filmer, och han visar det också genom att säga tuffa saker som "Let's rock baby!" och kaxar sönder med allt han träffar på i filmklippen. Vare sig det är en boss, en brud som liknar hans döde mor eller hans egna bror. Det känns inte riktigt som man kan ta spelet på fullaste allvar i dessa stunder när man hör och ser sånt här. Lite synd, då resten av spelet är überseriöst och ständigt en kamp för överlevnad.

Kontrollen känns till en början lite mysko. Två knappar för att skjuta med, även om dom båda avfyrar Dantes pistoler samtidigt oavsett vilken man trycker på. Även resten av kontrollen känns lite skumm, speciellt då man hoppar med trekant och inte med X som jag är van vid att hoppa med i alla andra spel jag har spelat. Dock sitter den som gjuten i händerna efter man har klarat första bossen då spelet blir på verkligt allvar och man blir tvungen att bemästra kontrollen för att klara sig utan att förlora sina yellow orbs (contiues).

Det som ändå är jobbigast med kontrollen och som man heller aldrig heller blir riktigt vän med är kameran. Här är det fasta kameravinklar som gäller, och det underlättar inte direkt i striderna eller vid skattjakter på blue orbs som utökar livmätaren. Det blir inte mycket bättre av att vinklarna byts ut allteftersom man rör sig runt i rummen och styrningen med kontrollspaken då också byts ut för att passa den nya vinkeln bättre. Precisionshopp blir i många fall nästan omöjliga att lyckas med och det är inte heller alltid som man har full översikt på vad som händer när man slåss.

Detta kan man dock nästan leva med efterssom spelet är så bra i sin helhet. Ju längre in i spelet man kommer, destå fler vapen plockar man på sig, både svärd och skjutvapen. Alla svärden kan i sin tur, genom att använda pengar i form av röda orbs, uppgraderas med olika teknilker. Allt ifrån att kunna kasta iväg sitt svärd som en bummerang, till att kunna tända eld på marken under sig, så att allt som råkade stå ivägen får ägna sina sista sekunder i livet till att agera brasved.

Alla attacker kan dock inte utföras som en "vanlig Dante". För att ge extra krydda till spelet så har Capcom lagt till en så kallad "Devil-gauge". Det är en mätare som fylls på ju mer du slår på fienderna. Med denna mätare aktiverad så förvandlar Dante sig till en mörkare version av sig själv och kan i princip krossa allt med bara ett par slag. Dock tar det roliga slut rätt fort och man får fylla på mätaren igen. Tur då att man även här kan uppgradera sig lite och utöka denna mätaren.

Faktum är att spelet straffar en om man inte är skillad nog utan dör hela tiden. Är du en person konstant blir skadad och blir tvungen att köpa vital stars som fyller på ditt liv, kan du glömma att ha råd till alla de här andra sakerna som kan vara både kul och bra att ha. För varje köp som görs ökar priserna och det som innan kostade ynka 500, kan snart vara uppe i över 3000 orbs. Därför drar man sig gärna från att använda sånna stjärnor för att istället annvända dom när det verkligen behövs, vilket nästan uteslutande alltid blir på bossarna.

Jag själv är mycket nöjd med detta köpet, visserligen fick jag det för bara ca 90 spänn, men även om det hade kostat fullpris diag hade jag utan tvekan köpt det ändå. Ett sånt här bra spel får bara inte missas. Nej Nu ska jag ta och sätta tänderna i den tredje delen som är en prequel till ettan. Och har du inte köpt detta spelet än så tycker jag att du bör göra det genast!

Hoppas det har varit någorlunda intressant läsning.

Tack för mig.
Mvh Canine