Lördag 7 april, 2007

Ja, jag erkänner. Jag är en achievementhora. Men King Kong är i alla fall ett av de vassaste spelen på Xbox 360. Och ett av världshistoriens tre bra filmlicensspel. Anledningen till att Ubi Soft fick göra spelet var tydligen att Peter Jackson uttryckligen bad om Michel Ancels medverkan. Och King Kong är faktiskt ett ganska typiskt Michel Ancel-spel.

Att Michel Ancel är medlem av samma riddarorden som Shigeru Miyamoto betyder inte att de är samma typ av spelskapare. Trots att Ancel brukar kallas Europas motsvarighet till den japanske spelguden så är inte hans spel så speciella. Det är solida upplevelser som sällan gör någon besviken, men ej heller visar på samma geni som Miyamoto.

Ancels storhet ligger istället i presentationen. Rayman Raving Rabbids - duglig minispelssamling med fantastisk design. Beyond Good & Evil - bra Zelda-klon med några av spelhistoriens trovärdigaste karaktärer och en tänkvärd bakgrundshistoria.

King Kong är av samma skrot och korn. Det är ett genuint välgjort spel med en del bra idéer, men på ett rent ludologiskt plan inget att höja på ögonbrynen för.

Men det är helt underbart upplagt. Sekvenserna som Jack är ständigt nervkittlande. Inlevelsen är nästintill oöverträffad - djungeln känns levande och lummig, och inget gränssnitt stör så långt ögat kan nå.

När man sedan får ta kontroll över überapan King Kong blir det än mer intensivt, särskilt när man hanmnar i närkamp med en skräcködla. Det känns med all rätta som att två av naturens urkrafter drabbar samman. Bortsett ursinnigt knapptryckande krävs det inte så mycket strategi, men sällan har ett spelslagsmål kännts så kinetiskt och påtagligt.

Själv har jag inte sett filmen, men har hört delade åsikter om den. Vissa kallar den ett cinematiskt mästerverk - inlevelsefull, pampig och larger than life. Andra påstår att den bara är seg och långdragen. Peter Jacksons King Kong: The Official Game of the Movie lyckas med det ena utan att falla offer för det andra.