Lördag 1 januari, 2005

Har varit en period av alldeles för lite spelande tack vare studierna/ekonomin. Men nu har jag satt igång igen för ett tag sedan. Jag köpte mig en gamecube igen och satte genast igång med att spela Resident evil remake. Mycket bra spel det jag har spelat av det hittils. Tyvärr sitter man med komposkit men spelet är snyggt även fast det är lite urblekt.

Förra veckan låg jag i influensa och "flyttade" hem till morsan där jag slapp laga mat och tänka på annat tråk. Tog med mig gamecuben med spelen och undrade vad jag skulle spela. Först hade jag tänkt lira resident evil remake. Men sen såg jag Lord of the rings The third age som jag köpte för ett tag sedan. Detta spelet hade jag till xbox innan så jag visste vad jag hade att förvänta mig av spelet.

LOTR: The third age är ett konsollrpg som lånar mycket från final fantasy. Tyvärr har inte storyn samma kvalitéer och det är inte samma öppna värld man har att tillgå. Men trots detta så är det inget spel att sätta i skamvrån då licensen har förvaltats någorlunda bra.

Man börjar spelet med Berethor och Idrial. Man får inte veta mycket om de karaktärerna i början, inte mer än att Berethor är från Gondor och Idrial är utsänd från Rivendell. Snart tillkommer två karaktärer till Idhad och Elegost. Nu är helt plötsligt ens trupp väldigt lik den från filmen bortsett från Idrial. Det känns som att utvecklarna varit lata och kopierat karaktärerna med några få ändringar. Berethor skulle likagärna kunna vara Boromir, Hadhod Gimli och Elegost aragorn. Det saknas bara några små hober och en trollkarl så är saken klar. Likheterna är många och det känns som ett lat drag från utvecklarnas sida. Fler karaktärer tillkommer men trots att jag är ganska nära slutet av spelet så vet jag inte mycket om de.

När man spelar finns det tre olika delar, adventure mode, battle mode och evil mode. I adventuremode utforskar man områden och pratar med olika karaktärer. Random encounters används flitigt men blir aldrig för den sakens skull irriterande.

I battle mode så är det ett turnbased system alá Final fantasy som gäller. Alla karaktärer har olika specialattacker som använder deras AP(Action points). För att gå upp i level med dessa attacker gäller det att använda de så ofta det bara går då man bara får 1poäng per attack(de senare "levelarna" kan kräva upp till 100poäng). Detta är oftast inga problem då potions av olika slag för att fylla på AP ofta hittas efter strider.

Man kan även byta ut karaktärer under strid, detta kan vara användbart då de olika karaktärerna faktiskt är användbara i olika situationer tack vare deras olika förmågor/vapen. Tre stycken karaktärer i strid är max, förutom när t ex Aragorn/Gimli/Legolas går med temporärt i strid.

Striderna är snygga och oftast snabba. Men vissa bossar drar ut på tiden och sätter en på prov i valet av karaktärer och tålamod. Jag är mycket nöjd med den aspekten av spelet.

Evil mode låser man upp genom att spela igenom de olika kapitlen i spelet. När ett kapitel är genomspelat så låses det upp i Evil mode där man kan spela med Saurons hejdukar. Där är det dock endast battle mode som gäller. Genom att spela igenom evil mode också så låser man upp mer armor/potions/vapen till sina karaktärer. Men på gamecube har jag inte gett mig in på detta än då det i ärlighetens namn är rätt sunkigt. Har spelat ganska länge och klarat mig utan de extra prylarna från evil mode så det känns lite som ett lamt sista tillägg av utvecklarna.

Nyckelkaraktärer från filmerna dyker upp vid olika ställen i speleth, bland annat i Osgilliath och Helms deep. De kommer dock endast med i striderna och oftast kan man även "prata" med de utanför striderna. Det är också här utvecklarnas lathet(kan också vara ekonomisk fråga/ovilja från skådespelarna) kommer in i bilden igen. När man pratar med de flesta nyckelkaraktärerna så är deras röster tagna från filmerna. Dvs man har klippt om meningar lite och satt in de i spelet. Detta känns inte så seriöst men alla kanske inte märker av det, men har man sett filmerna många gånger så märker man det klart och tydligt. Gandalfs karaktär agerar som en berättare i spelet och Ian Mckellen har tack och lov lånat sin röst till spelet på det enda rätta sättet. Hans dialoger är nyinspelade för spelet.

Storyn är ganska vag tyvärr men den kretsar framförallt runt Berethor och Idrial. Ska inte avslöja ngt om storyn då den är ganska tunn och jag vill inte förstöra för ngn som eventuellt kommer spela detta spel.

Ljudet i spelet dras ner litegrann tack vare olika kvalitet på röster från filmerna/nyinspelade röster. Konstigt nog har filmrösterna aningen sämre kvalitet. Musiken är tagen från filmerna och är precis lika underbar i spelet även om man ibland önskar en aning mer variation.

På det stora hela ska sägas att LOTR: The third age inte är ngn konkurrent till Final fantasy men har fortfarande sina kvalitéer. Spelet är underhållande rätt igenom hittils(16-17timmar hittils) och med tanke på att slutet är nära så tror jag inte det försämras. Då har jag inte gett mig in på evil mode denna runda än heller.

LOTR: The third age är inget för den som inte gillar LOTR. Men däremot vi som är fans av LOTR kan få ut en del av detta spel trots dess brister. Det är trots allt ett helt ok spel.

Betyg: 2 OK (enligt hype´s betygskala)