TOVE ENGHED

1. Final Fantasy VII
Jag stannade uppe hela nätterna, jag var hemma "sjuk", jag skrattade, jag grät floder, jag gillade/förbannade Yuffie, jag tatuerade en tribaldrake som föreställde Leviathan. Jag fullkomligt älskade det. Sjuan tog min Final Fantasy-oskuld, och kommer alltid, alltid att leva i mitt hjärta.

2. Zelda - a Link to the Past
Jag sällar mig glatt till hopen av fanboys och -girls som redan höjt detta till skyarna, kräkts ur sig superlativ och kallat det ett mästerverk. Vad kan jag säga när jag klarat spelet minst tio gånger på tre olika konsoller, bara för att det är så himla finast och mysigast och perfektast? storyn, musiken, grafiken och pusslen gör mig lika glad varje gång jag får återvända till den här versionen av Hyrule.

3. Portal
Jag spelade Portal liiite senare än alla andra, och hade då redan hört till leda om hur otroligt fantastiskt underbart det var. Jag erkänner att jag blir rätt anti när precis alla älskar något, vilket givetvis är lite bakvänt. Så när jag väl fick tummen ur spelade jag igenom det på en kväll (Hoppade över en flytta-till-tjottahejti-fest för att jag bara inte kunde sluta. Förlåt Emanuel), och ändå tänkte jag "Tja, det var ju trevligt, men vad var hypen om egentligen?". Först i efterhand har min tröga hjärna insett att det är just det som är grejen. Spelet är bandesignmässigt snudd på perfekt, och erbjuder precis lagom mycket huvudbry för att man då och då ska fastna en stund innan lösningen står klar, och det är busenkelt när man väl kommit på knepet. Sagda knep består dessutom inte alltid i att göra saker i rätt ordning eller använda rätt föremål för att trycka på rätt knappar, utan kanske att bara lära sig kontrollerna och timingen på ett nytt sätt. Inte så enkelt att åstadkomma som det låter. Och spelvärlden... Att göra ett spel som fångar en och skapar så mycket engagemang på så kort tid och liten yta är verkligen en bedrift. Alla dolda små budskap, och hur slutet egentligen är början. Jag inser här att jag tydligen kan ranta i evighet, så jag ska sluta nu.

4. Super Mario World
Ett nära nog fulländat spel. Fantastisk grafik, underbar musik och så oerhört många glada gameplaytimmar. Den grafiska stilen utgör fortfarande backdrop i mina lyckligaste drömmar, bandesignen är fenomenal och jag vaknar till titelskärmsspåret varje morgon. Jag har behållt min tjockis-DS bara för att kunna ta fram och spela det (och Zelda - a Link to the Past förstås.) när jag vill. Bärbar lycka som tar mig tillbaka till den tid då världen inte var mer komplex än i Super Mario World - alldeles lagom. ^_^

5. Batman: Arkham Asylum
Jag kommer att få svårt att utse årets spel i år. Trodde inte att Uncharted 2 skulle kunna hotas av någon, men Arkham Asylum är helt enkelt otroligt välgjort. Supertight close combat fighting (a minute to learn, osv...), spännande och rolig stealthmekanik, lagom stor värld med lagom mycket exploration och backtracking och en enormt engagerande story som dessutom har fått mig att intressera mig för resten av Batman-universat, inte bara det som målades upp i Dark Knight (och där till största delen Heath Ledgers förtjänst.). Batman: Arkham Asylum skapar samma dystopiska gråzon till värld, och visar återigen att en hjälte inte alltid kan vara en hjälte. Mark Hamill gör sitt livs roll och Scarecrows fjärde-väggen-demolering är fullständigt briljant. Älsk älsk älsk!

6. Uncharted
Äventyrsspel av högsta klass. Dialog och röstskådespeleri är oklanderligt på ett sätt som få spel lyckats med, eller brytt sig om att lyckas med. Gameplayet är i stort sett frustrationsfritt, förutom möjligtvis i några av fordonsbanorna. Varje gång jag gick in i ett nytt gameplayområde kom jag på mig själv med att tänka "yes, nu får jag ledgeklättra!" eller "yes, nu får jag panga på folk!". Skräckinslagen mot slutet var för mig en oväntad bonus. Tight som fasen, och rent, oförfalskat matinéfilms-kul som inte känns mossigt och ekande tomt i hjärttrakten. Ja, jag tittar på dig Indiana Jones och Kristalldödskallens Rike.

7. Prince of Persia (2008)
Inte direkt ett svårt spel, men känslan i att springa, hoppa, studsa, svinga och flyga runt i de andlöst vackra banorna och samla på mig seeds är svåröverträffad, även om vissa av de längre flygmomenten kunde bli lite väl mycket learning by dying. Ger mig nästan samma lugna och avslappnande känsla som i Flower, med bonusen att jag känner mig så sjuuukt cool som kan göra alla de där grymma stuntsen. Close combat fungerade också bra, och mekaniken som ersätter spelardöd är väldigt trevlig. Det fina röstskådespeleriet ger mig även här drösvis med mervärde. Okej, jag kanske är lite kär i Nolan North...

8. Alundra
Action rpg-et Alundra kom 1997 och har många likheter med Zelda - a Link to the Past, men en story och grafik som är mycket mörkare och bisarrare. Innehåller några inte-jättelogiska pussel, men den medryckande, sorgliga och mörka berättelsen gör att allt är förlåtet. Så synd bara att Alundra 2 är världshistoriens kanske sämsta sequel... >_<

9. Lost Vikings
Jag fullkomligt ÄLSKAR coop, och Lost Vikings är ett av mina favorit-coop-spel genom tiderna. Att skapa det perfekta samspelet med Erik, Olaf och Baleog tillsammans med en kompis var enormt tillfredställande. Blizzard vet vad de gör helt enkelt, men hur går det med det där MMO-et egentligen? ^_~

10. Resident Evil
Ettan skrämde livet ur mig, och jag är glad att man på den tiden gärna spelade spel två och två - hade aldrig vågat spela ensam om nätterna. RE1 är med dagens ögon sett absolut inte ett perfekt spel, men när det kom var det för mig helt fantastiskt.

Bubblare

Bubble Bobble
Coop-mys i enkel men underbar arkadstil. Med en kompis samspelt till perfektion är Bubble Bobble en magisk upplevelse. Jag ser fortfarande frukter, godis och juveler i ett magnifikt regn för mitt inre öga när jag lyckas med något.

Tetris
Jag spelade Tetris på min Game Boy så mycket att jag såg trillande klossar som måste ordnas i rader för att inte krossa mig i mina drömmar, så fort jag blundade, eller om bara zonade ut och glömde bort att koncentrera mig på verkligheten ett tag. Att klara den högsta och snabbaste nivån är kanske en av mitt livs större bedrifter.

Civilization
Så fenomenalt välgjort strategispel. Har spelat det om, och om, och om igen bara för att skicka iväg mitt rymdskepp i exakt rätt tid och maxa min population score.

Okami
För att Okami är så oerhört vackert, innovativt och roligt.

Ser fram emot

• Lead and Gold
• Uncharted 2
• Ni no Kuni (snälla snälla lokalisera det till Engelska! Japanska är svååårt. >_<)

Tidigare Gamers
Vecka 30 - August Neon Bergh >>
Vecka 31 - Martin Lindell >>
Vecka 33 - Johan Carlsson >>
Vecka 34 - Pelle Sundin >>
Vecka 35 - Viktor Viklund >>
Vecka 36 - Angelica Norgren >>
Vecka 37 - Cem Sundqvist >>
Vecka 38 - Sebastian Magnusson >>
Vecka 38 - Patrik Johansson >>