| Huvudmeny |
| Recensionsmeny |
| Forum |
Final Fantasy XII
I dessa spelgenerationsskiftande tider kan man lätt glömma bort att även äldre spelkonsoler kan leverera fantastiska spelupplevelser.
För att påminna oss om att Playstation 2 fortfarande lever släpper Square Enix deras tredje och slutgiltiga spel på konsolen inom sin legendariska spelserie. Final Fantasy 12 utspelar sig i spelvärlden Ivalice som först gjorde sig känd i det underskattade Gameboy Advance-spelet Final Fantasy Tactics Advance. Även de minnesvärda och fantasifulla raserna av reptil och kaninmänniskor, den söta och kraftfulla moogeln Montblanc och andra anmärkningsvärda element har hämtats ur Gameboy Advance-spelet.
Handlingen i Final Fantasy 12 börjar i stora drag med ett krig mellan Ivalice två rivaliserande stormakter. Som spelare får man anta rollen som en ung, föräldralös och fattig rebellpojke vid namn Vaan som är trött på hur kriget behandlar honom och hans folk. Han gör vad han kan för att sätta sig emot stormakternas orättvisor. Efter ett försök att stjäla värdesaker från ett palats träffar Vaan på två luftpirater som även de spelar en viktig roll i spelet. Handlingen utvecklas senare på bästa rollspelssätt till en episk saga fylld med intriger, mod, tragedier, överraskningar och spänning.
De dataanimerade mellansekvenserna i spelet är som väntat enormt välgjorda men även spelets vanligare mellansekvenser som utspelar sig i spelets realtidsgrafik lyser med sällan skådad kvalitet och inlevelse. Mycket av handlingens slagkraft kommer från spelets dialog och de otroligt skickliga och passande röstskådespelarna bakom dem. De övriga ljuden och musikstycken i spelet håller nästintill samma höga klass som rösterna och har du spelat något tidigare Final Fantasy-spel så kommer du definitivt att känna igen dig på vissa håll.
Ett rollspel bygger mer på handling, musik och dialog än vad andra spelgenrer gör men vad som ändå alltid är viktigast är spelkänslan. Final Fantasy 12 ändrar en hel del av det klassiska spelupplägg som man vant sig i de tidigare elva delarna av spelserien. Men som tur är så lyckas det ändå fortfarande med att behålla den speciella känslan att man spelar ett Final Fantasy-spel. När man rör sig i spelvärlden så blir man inte längre plötsligt slumpmässigt avbruten av en osynlig fiende som tar spelaren till en helt skild stridsbaserad spelskärm. Istället så ser man nu sina fiender och annat i spelvärlden helt öppet på samma sätt som man till exempel ser figurer man kan prata med i städer. När man blir attackerad eller går till attack mot en fiende så går man steglöst in i ett textbaserat stridsläge medan man fortfarande kan röra sig fritt i spelvärlden. Man väljer sin handling i textmenyn och väntar sedan på att en mätare ska bli full för att få sin handling utövad. Hur man rör sig under tiden mätarna rör på sig är oftast mindre viktigt men att det överhuvudtaget går att röra på sig ger spelet en mer levande och mindre stel känsla.
En annan av spelets stora stridsnyheter är att du inte längre behöver styra dina stridskamrater utan kan ge dem förutbestämda ageringsmönster genom ett väldigt välgjort strategiskt system kallat Gambit. Med Gambitsystemet så kan man välja i vilken ordning och situation sina karaktärer ska agera så som att de ska hela Vaan om ditt liv går under trettioprocent. Man kan dock, och kommer att behöva, ta helt fri kontroll över sina karaktärer när de inställda planeringarna inte räcker fullt ut. Detta nya stridssystem behåller den populära textbaserade Final Fantasy-känslan och känns på samma gång både djupare, roligare och mer realistisk. Varje nytt Final Fantasy-spel har ett eget system för att hantera utvecklingen av de spelbara karaktärernas färdigheter och i Final Fantasy 12 så baseras det på något som kallas licenser. Varje gång man dödar en fiende, lätt eller svår, så får man, förutom varierande erfarenhetspoäng, även en licenspoäng till var och en av sina lagkamrater. Dessa licenspoäng använder man sedan för att köpa färdigheter så som diverse magier, stridstekniker och möjligheten att bära särskilda rustningar eller vapen. Licenssystemet är inte det bästa erfarenhetssystemet i spelserien men är annorlunda och fungerar bra.
Grafiken i Final Fantasy 12 är väldigt detaljerad och storslagen och flyter på riktigt bra med minimala laddningstider. Med andra ord så pressar spelet konsolen till sitt yttersta, men eftersom konsolens tekniska kapacitet redan pressats i andra tidigare spel så känner jag mig egentligen mer nöjd än imponerad av spelets grafik och effekter. Vad som däremot imponerar stort är den underbara karaktärsdesignen och den till överlag sköna stämningen i spelet. De olika raserna från Final Fantasy Tactics Advance gör sig betydligt mer rättvisa i 3D och precis som i de flesta Disney-filmer så lyser spelets sidokaraktärer starkast så som de prisjagande reptilerna och de mäktiga domarna som påminner både om Darth Vader från Stjärnornas Krig och Lord Sauron från Sagan om Ringen.
Om du vill ha en anledning att inte ge dig in i nästa spelgeneration ännu så har du den här. Final Fantasy 12 är en sista svansång för en konsol som väldigt snart kommer att komma i skymundan av sin tekniskt överlägsna del tre. Så glöm HD-grafik och rörelsekänsliga spelkontroller för en stund och dröm dig bort till vackra Ivalices magiska värld. Det här är den gånga spelgenerationen i sitt esse, ta vara på det.
Handlingen i Final Fantasy 12 börjar i stora drag med ett krig mellan Ivalice två rivaliserande stormakter. Som spelare får man anta rollen som en ung, föräldralös och fattig rebellpojke vid namn Vaan som är trött på hur kriget behandlar honom och hans folk. Han gör vad han kan för att sätta sig emot stormakternas orättvisor. Efter ett försök att stjäla värdesaker från ett palats träffar Vaan på två luftpirater som även de spelar en viktig roll i spelet. Handlingen utvecklas senare på bästa rollspelssätt till en episk saga fylld med intriger, mod, tragedier, överraskningar och spänning.
De dataanimerade mellansekvenserna i spelet är som väntat enormt välgjorda men även spelets vanligare mellansekvenser som utspelar sig i spelets realtidsgrafik lyser med sällan skådad kvalitet och inlevelse. Mycket av handlingens slagkraft kommer från spelets dialog och de otroligt skickliga och passande röstskådespelarna bakom dem. De övriga ljuden och musikstycken i spelet håller nästintill samma höga klass som rösterna och har du spelat något tidigare Final Fantasy-spel så kommer du definitivt att känna igen dig på vissa håll.
Ett rollspel bygger mer på handling, musik och dialog än vad andra spelgenrer gör men vad som ändå alltid är viktigast är spelkänslan. Final Fantasy 12 ändrar en hel del av det klassiska spelupplägg som man vant sig i de tidigare elva delarna av spelserien. Men som tur är så lyckas det ändå fortfarande med att behålla den speciella känslan att man spelar ett Final Fantasy-spel. När man rör sig i spelvärlden så blir man inte längre plötsligt slumpmässigt avbruten av en osynlig fiende som tar spelaren till en helt skild stridsbaserad spelskärm. Istället så ser man nu sina fiender och annat i spelvärlden helt öppet på samma sätt som man till exempel ser figurer man kan prata med i städer. När man blir attackerad eller går till attack mot en fiende så går man steglöst in i ett textbaserat stridsläge medan man fortfarande kan röra sig fritt i spelvärlden. Man väljer sin handling i textmenyn och väntar sedan på att en mätare ska bli full för att få sin handling utövad. Hur man rör sig under tiden mätarna rör på sig är oftast mindre viktigt men att det överhuvudtaget går att röra på sig ger spelet en mer levande och mindre stel känsla.
En annan av spelets stora stridsnyheter är att du inte längre behöver styra dina stridskamrater utan kan ge dem förutbestämda ageringsmönster genom ett väldigt välgjort strategiskt system kallat Gambit. Med Gambitsystemet så kan man välja i vilken ordning och situation sina karaktärer ska agera så som att de ska hela Vaan om ditt liv går under trettioprocent. Man kan dock, och kommer att behöva, ta helt fri kontroll över sina karaktärer när de inställda planeringarna inte räcker fullt ut. Detta nya stridssystem behåller den populära textbaserade Final Fantasy-känslan och känns på samma gång både djupare, roligare och mer realistisk. Varje nytt Final Fantasy-spel har ett eget system för att hantera utvecklingen av de spelbara karaktärernas färdigheter och i Final Fantasy 12 så baseras det på något som kallas licenser. Varje gång man dödar en fiende, lätt eller svår, så får man, förutom varierande erfarenhetspoäng, även en licenspoäng till var och en av sina lagkamrater. Dessa licenspoäng använder man sedan för att köpa färdigheter så som diverse magier, stridstekniker och möjligheten att bära särskilda rustningar eller vapen. Licenssystemet är inte det bästa erfarenhetssystemet i spelserien men är annorlunda och fungerar bra.
Grafiken i Final Fantasy 12 är väldigt detaljerad och storslagen och flyter på riktigt bra med minimala laddningstider. Med andra ord så pressar spelet konsolen till sitt yttersta, men eftersom konsolens tekniska kapacitet redan pressats i andra tidigare spel så känner jag mig egentligen mer nöjd än imponerad av spelets grafik och effekter. Vad som däremot imponerar stort är den underbara karaktärsdesignen och den till överlag sköna stämningen i spelet. De olika raserna från Final Fantasy Tactics Advance gör sig betydligt mer rättvisa i 3D och precis som i de flesta Disney-filmer så lyser spelets sidokaraktärer starkast så som de prisjagande reptilerna och de mäktiga domarna som påminner både om Darth Vader från Stjärnornas Krig och Lord Sauron från Sagan om Ringen.
Om du vill ha en anledning att inte ge dig in i nästa spelgeneration ännu så har du den här. Final Fantasy 12 är en sista svansång för en konsol som väldigt snart kommer att komma i skymundan av sin tekniskt överlägsna del tre. Så glöm HD-grafik och rörelsekänsliga spelkontroller för en stund och dröm dig bort till vackra Ivalices magiska värld. Det här är den gånga spelgenerationen i sitt esse, ta vara på det.
Läsarnas betyg
Läsarkommentarer
| Karmalicious 4 nov 06 kl. 03:37 | Tyvärr finns det moment i FFXII stridssystem, närmare bestämt Mist Knacks, som är helt oförklarligt uselt utförda. Det drar ner betyget för mig. Striders svårighetsgrader kan vara slumpmässiga beroende på hur spelet bestämmer sig för att vara i fråga om dina mist knacks.
Storyn håller FF-stilen och allt är fint. Man märker att det är FFXI som ligger varmt om hjärtat. Sedan finns det som alltid en massa meningslösa saker i spelet som kunde plockats bort, eller försökts balanseras in istället för att bara slänga in det, för att det funnits tidigare. |
| Lictor 3 nov 06 kl. 17:49 | Neon: Har du en PSP rekommenderar jag annars föregångaren Valkyrie Profile Lenneth, det är snäppet bättre på de flesta punkter. Finns ju även till PS1, men är snordyrt numera. Tri-ace är mästarna på engagerande stridssystem, jfr Star Ocean. Oftast kör jag ett rpg för en schysst story, men deras spel är några av de få där jag faktiskt njutit av att lulla runt i grottor och spöa fiender.
MrMyxo: Tänkt dig World of Warcraft, eller som jag tidigare föreslog KotOR. Bortsett pillandet med AIn är det i princip så striderna i FFXII går till. |
| MrMyxo 3 nov 06 kl. 15:28 | jag är säker på att ff12 skulle vara ett grymt bra spel men jag orkar inte med striderna, först var striderna i menyer o nu så vet jag inte va de är. det är i meny för att tala om vilken fiende och hur/vilken attack som ska göras men sen är det bara å vara nära när mätan är full för att attacken ska bli bra, inte min stil. jag vill att det ska vara likt zelda i striderna, anars är spelet ett av det snyggaste jag sett så där får det höga betyg men striderna går genom källan å vidare. hadde mycket höga förventingar när det sa att striderna skulle vara i rialtid men så ble vdet så här. *suck* |
| Neon 3 nov 06 kl. 13:20 | En persons åsikt är aldrig mer eller mindre värd än någon annans men FFXII har fått högre betyg än Valkyrie Profile 2 o Xenosaga 3 enligt statistiken på Gamerankings.com, så allmänheten är iaf på min sida 
Spelade Xenogears men inte något Xenosaga-spel. Du gör mig dock väldigt sugen på att testa VP2. |
| Lictor 3 nov 06 kl. 12:29 | Enligt Yasumi Matsuno själv utspelar sig FFXII, FFT och Vagrant Story i samma Ivalice fast under olika tidsperioder, medan FFTA anses "inofficiellt". Fast visst är det som du säger FFTAs version som är mest lik FFXII med de olika raserna.
Bättre rpg i höst på PS2? Tja, har man följt Xenosagaserien är Episod 3 så nära nirvana man kan komma. Tri-Aces senaste, Valkyrie Profile Silmeria, håller jag också som ett bättre spel, mycket på grund av det superlativa stridssystemet. Men visst är FFXII ett grymt spel, och det kommer inte långt därefter. |
| Neon 3 nov 06 kl. 10:47 | Jag älskade det första FFT (bäst i FF-serien enligt mig) men det verkar vara just drömversionen av Ivalice som FFXII utspelar sig i. Vad jag minns så fanns ju inte de prominenta reptil- och kaninmänniskorna med i FFT till Playstation. Jag spelade aldrig klart Vagrant Story men minns inga likheter förutom att jag tror det var samma karaktärsdesigner bakom. Att namnet Ivalice nämndes innan FFTA har du dock rätt i och är något jag inte tänkte på. Små koplingar mellan olika FF-spel är vanligt i serien och till ex Cid och Chokobos dyker ju alltid upp någonstans. Vilka bättre RPGs i höst tänker du på (till PS2)? Jag anser FFXII som det bästa man kan åstadkomma på PS2 i genren. |
| Lictor 2 nov 06 kl. 22:32 | Jag brukar kalla FFXII för KotOR 3. Star Warsinfluensen är markant, och stridssystemet likartat. Men allt som allt ett klart imponerande spel, även om det finns bättre rpg att välja på i höst.
(ska man nitpicka dök ju iofs Ivalice först upp i ursprungliga FF Tactics och Vagrant Story till PSX, medan FFTAs Ivalice är en drömvärld) |
Logga in för att kunna kunna skriva en kommentar.
| Hype.se CA |
Logga in nedan |
Annonser!
6 nov 06 kl. 00:00
Det här spelet rockar så fett!
Alskar det nya systemet, hur man levlar upp, hur man får välja vem man ska styra!
Älskar designen, miljöerna!
Allt är grymt bra, kan bli lite för svårt lite för fort hela tiden kanske, men bara man orkar hålla igång så!
Jag tycker spelet känns närmast Final Fantasy 6. Miljöer och karaktärer och sånt. Känns som en modern version av den typen av final fantasy. ... Det är nice.
Fran äger...