Herdy Gerdy är ett spel om herdepojken Gerdy som vaknar upp en morgon i sin stuga bara för att mötas av chocken att hans far inte går att väcka. Genast ger sig Gerdy av till den närliggande byn och språkar med byns vise äldre om sitt problem. Det visar sig att en herdeturnering hålls i landet vart fjärde år och Gerdys far, som är ett riktig proffs på att herda djur, är segertippad sedan länge. När han nu försatts i sömn så är det upp till Gerdy att vinna turneringen så att godheten kan gå segrande ur herdestriden.

Spelet är uppbyggt som vilket plattformsspel som helst, men här handlar det inte om att samla stjärnor, bananer eller powercells, utan att herda djur in i olika hagar. Olika djur herdas på olika sätt, vi har till exempel doops som går att driva framåt bara genom att springa bakom dem och jaga in dem i hagen, andra djur som de flygande bleeps kan endast förflyttas om man spelar på sin magiska herdeflöjt som man får tillgång till en bit in i spelet.

Som spelare har man inte särskilt många hot men de farligaste varelserna i Gerdys värld är gromps. Om en gromp får syn på Gerdy börjar denne jaga honom och då gäller det att lura ner denna i en specialfälla annars kan du råka riktigt illa ut.

Core, som utvecklat Herdy Gerdy har hämtat inspiration från flera olika spel, bland annat märks vibbar från såväl Lemmings som Ape Escape och Jak & Daxter. Kanske är det just den saliga blandningen som gör att Herdy Gerdy känns så ofokuserat och trist att spela. Herdandet blir snabbt tråkigt och plattformandet håller knappast heller någon hög klass och tillsammans blir de knappast bättre utan snarare tvärtom. Ett stort störningsmoment i Herdy Gerdy är kameran som ofta fladdrar runt som en skogstokig iller. Det finns tre olika kameravinklar men vad gör det när kameran själv byter vinkel när man minst anar det? Att kameran fastnar då och då känns inte heller särskilt proffsigt.

Grafiken använder sig av en typ av cel-shading som på senare tid blivit vanlig i spel som exempelvis Jet Set Radio och det kommande Zelda-spelet till Gamecube. Här har man dock tagit bort de skarpt markerade kanterna för att få världen att kännas mer som en vanlig tecknad film. Detta hade kunnat vara ett smart drag om man inte begåvat världen med de mest urvaskade färgerna jag sett på länge. Allt går i tråkbruna sepianyanser och i och med att färgerna är så lika varandra ser man knappt var karaktäreren slutar och bakgrunden börjar. Att grafiken dessutom hackar så fort man snurrar med kameran är faktiskt inte acceptabelt.

Till sist så bygger mitt underkännande egentligen bara på en sak. Herdy Gerdy är inte roligt att spela. Hade dess unika moment, herdningen, varit roligt så hade jag mer än gärna varit mer förlåtande till spelets övriga brister men när inte ens den tråkiga handlingen får mig att fortsätta så känns det inte som om jag kan ge spelet ett bra betyg – och då har jag inte ens nämnt de extremt långa laddningstiderna. Dessutom tror jag spelet är en aning komplicerat för de barn som spelet riktas till.

Herdy Gerdy har varit under utveckling riktigt länge och i ljuset av det så finns det ingen chans att någon blir riktigt nöjd med det som Core har presterat. Om man ska jämföra Herdy Gerdy med biltillverkning – och det ska man ju – så verkar det som om man försökt bygga en ny Ferrari med begagnade Volvo 242-delar. Undvik.