| Huvudmeny |
| Recensionsmeny |
| Forum |
Doom 3
Utgivare: Activision
Åldersgräns: 18 år
Datum: 2005-04-22
Genre: Action/Shooter
Antal spelare: 1
Text: Lupus
Bloddrypande action på planeten Mars enligt gammalt hederligt förstapersonsrecept.
På planeten mars står inte allting rätt till. I vanlig ordning har en galen vetenskapsman varit i farten och öppnat porten till helvetet. Lika självklart är det nu spelarens jobb att sätta ett antal demoner på plats och stänga den svavelosande dörren för gott. Redan från start hymlar alltså inte Doom 3, utan serverar en arketyp till historia. Samma sak kan sägas om spelmekaniken som trampar i fotspår från tidigt 90-tal. Uttrycket korridorskjutare grundlades av äldre Doom-spel, men är alltså i högsta grad fortfarande aktuellt i Doom 3. Avancemang i spelet kan uttryckas i helhet som att spelaren öppnar en dörr till mörkt rum, använder ficklampan för att se men finns inget där, går in i rummet och helt plötsligt är det något där. Byter ficklampa till ett vapen och skjuter på den som attackerade. Spelet fortsätter så i cirka 15 timmar. Det kan vara ett problem, eller för den delen en styrka, för ett spel som Doom 3 då det säkert finns spelare som gillar att spelet medvetet följer grundkonceptet för ett förstapersonsspel och inget mer.
Doom 3 utger sig för att vara ett riktigt läskigt spel, men som jag ser det finns det problem som står i vägen för det. Först och främst handlar det om att spelet ganska snabbt blir förutsägbart då skrämseleffekterna består av i princip av samma moment hela tiden – gubben i lådan-konceptet. Förutsägbarhet rimmar som bekant illa med rädsla och jag upplever därför Doom 3 som ett actionspel i första hand.
Det är just spelmekaniken som jag har störst problem med, för själva presentationen är mycket bra. Miljöerna är lika snygga som de är hotfulla med massor av grafiskt lull-lull intakt från PC-versionen. Ljudbilden är enligt mig spelets största styrka, då den i första hand inte förlitar sig på läskig musik för att bygga stämning utan låter något så effektiv som ensamt ekande fotsteg avlösas med bland annat viskande röster, avlägsna skrik och väsande ångventiler. Mycket klaustrofobiskt och effektfullt. Kontrollen är också i absolut toppklass och skuggar den i Halo utan några som helst problem. Tempot är högre i Xbox-versionen av Doom 3. Det är något som spelet vinner på då det skapar en större känsla av utsatthet och kompletterar dessutom handikappet med att man inte kan hålla i en ficklampa och ett vapen samtidigt på ett utmärkt sätt. De vapen som finns att tillgå är rejäla och skapar precis den där känsla av makt man eftersträvar i spel som detta. Xbox-versionen innehåller i princip samma flerspelarläge som på PC, men har även ett exklusivt kooperativt läge för två spelare.
I slutändan upplever jag Doom 3 som ett mycket kompetent förstapersonsspel, men trots all teknisk brillians blir steget tillbaka till grundkonceptet för långt och det leder till att spelet inte når det absoluta toppskiktet. Trots allt handlar det i slutändan om man har kul eller inte och jag är en aning mer kräsen när det gäller förstapersonsspel dessa dagar då ribban har höjts avsevärt.
Doom 3 utger sig för att vara ett riktigt läskigt spel, men som jag ser det finns det problem som står i vägen för det. Först och främst handlar det om att spelet ganska snabbt blir förutsägbart då skrämseleffekterna består av i princip av samma moment hela tiden – gubben i lådan-konceptet. Förutsägbarhet rimmar som bekant illa med rädsla och jag upplever därför Doom 3 som ett actionspel i första hand.
Det är just spelmekaniken som jag har störst problem med, för själva presentationen är mycket bra. Miljöerna är lika snygga som de är hotfulla med massor av grafiskt lull-lull intakt från PC-versionen. Ljudbilden är enligt mig spelets största styrka, då den i första hand inte förlitar sig på läskig musik för att bygga stämning utan låter något så effektiv som ensamt ekande fotsteg avlösas med bland annat viskande röster, avlägsna skrik och väsande ångventiler. Mycket klaustrofobiskt och effektfullt. Kontrollen är också i absolut toppklass och skuggar den i Halo utan några som helst problem. Tempot är högre i Xbox-versionen av Doom 3. Det är något som spelet vinner på då det skapar en större känsla av utsatthet och kompletterar dessutom handikappet med att man inte kan hålla i en ficklampa och ett vapen samtidigt på ett utmärkt sätt. De vapen som finns att tillgå är rejäla och skapar precis den där känsla av makt man eftersträvar i spel som detta. Xbox-versionen innehåller i princip samma flerspelarläge som på PC, men har även ett exklusivt kooperativt läge för två spelare.
I slutändan upplever jag Doom 3 som ett mycket kompetent förstapersonsspel, men trots all teknisk brillians blir steget tillbaka till grundkonceptet för långt och det leder till att spelet inte når det absoluta toppskiktet. Trots allt handlar det i slutändan om man har kul eller inte och jag är en aning mer kräsen när det gäller förstapersonsspel dessa dagar då ribban har höjts avsevärt.
Läsarnas betyg
Läsarkommentarer
| Gunner 22 apr 05 kl. 02:56 | Jag håller med Lupus. Irriterar mig på att man inte kan hålla i ficklampa och pistol samtidigt, det säger mer om vilken neanderthalare man spelar med än något annat. Han kan inte göra två saker samtidigt. Nej, så är det inte, men jag önskar man slapp bytandet då det bara blir ett irriterande moment. |
Logga in för att kunna kunna skriva en kommentar.
| Hype.se CA |
Logga in nedan |
Annonser!
27 apr 05 kl. 16:38