| Huvudmeny |
| Recensionsmeny |
| Forum |
Call of Duty 3
Utgivare: Activision
Åldersgräns: 16 år
Datum: 2006-11-29
Genre: Action/Shooter
Antal spelare: 4
Text: Lupus
Återigen är det dags att hoppa in i andra världskriget och se till att historien inte förändras.
Uppföljare till välkända och älskade spel brukar oftast följa en viss ordning. Antingen får vi vänta minst ett par år på att utvecklarna skall färdigställa spelet, eller så hinner vi knappt spela klart innan det är dags igen. Lite så känns det med Call of Duty 3 som släpps nästan precis ett år efter att del två gjorde succé på Xbox 360. Denna gång är det dock inte Infinity Ward som är utvecklare, utan Treyarch som tidigare fått anvaret att producera expansioner i serien. Del tre känns på sätt och vis lite som just en expansion då stora delar av spelmekaniken är i princip identisk.
Vissa små nyheter har dock letat sig in i produktionen, bland annat möjligheten att slänga tillbaka granater som ligger och väntar på att brisera samt små interaktiva scener där man hamnar i närstrider med tyska soldater. Dessa scener försöker skapa en större närvarokänsla och förmedla den skräck som soldater måste ha upplevt när geväret utbyttes mot enbart bajonett eller knytnävar. Problemet är dock att dessa ögonblick i spelet sällan känns vare sig spännande eller läskiga, utan blir inget annat än en rad knapptryckningar för att ta sig vidare till nästa nivå i spelet.
Grafiken har fått sig ett lyft och spelet innehåller massor av vackra banor att vila ögonen på. Det som står ut främst är ljussättningen och röken som är mycket imponerande. Spelet flyter på bra trots den frenesi som utspelar sig på skärmen med massor av scriptade sekvenser där hus exploderar, flygplan störtar och med ett myller av soldater som utkämpar den bittra striden. Kontrollen är, precis som i Call of Duty 2, utmärkt och har den där rätta känslan av precision och balans som funkar så bra på konsol.
Ljudbilden är också utmärkt med pampig musik och där den mullrande och kaotiska bilden av ett fullskaligt krig är perfekt återgiven. En sak på minussidan är dock att vi som spelat igenom del två i serien, återigen måste lyssna på exakt samma röstsamplingar från de tyska soldaterna. Det känns lite billigt tycker jag.
Mest negativt är dock själva speltempot som jag ser det. I denna upplaga av spelet känns det som om utvecklarna bestämt sig för att nu jäklar skall vi brassa på allt vi har och bara fortsätta med det. Detta leder till att tempot aldrig förändras i spelet, utan det är i princip hela tiden kaos och panik som följer, vilket gör att man blir lite krigstrött efter ett tag. Smartare vore att även lägga till lugnare scener, för som spelare vill man hämta andan då och då för att kunna njuta av spel som detta. Sen förstår jag inte alls meningen med att tvingas se om intro-sekvenser om och om igen. Att inte kunna klicka sig förbi dessa blir väldigt tröttsamt i längden.
Största förändringen ligger alltså inte i enspelarläget, utan återfinns när man väljer att spela mot andra spelare. Nu påminner denna upplevelse mer om spel som till exempel Battlefield 1942 då Treyarch blandar in stödet för fordon och tillåter så många som 24 spelare samtidigt att utöva TV-spelsvåld mot varandra. Förutom klassiska flerspelarlägen som man mot man eller att återerövra en flagga, finns nu även ett läge som helt enkelt kallas för krig. Det påminner lite om herre på täppan, för det handlar om att ett lag skall inta en slumpmässigt vald plats i spelet och försvara den så länge det går. Nu kan man också välja att spela som sjukvårdare, artillerist eller något annat som faller på läppen. Den klassbaserade indelningen möjliggör ett djupare strategiskt spelläge än vad som fanns i Call of Duty 2 och det förs givetvis noggrann statistik över dina misslyckanden och erövringar i spelet.
I slutändan känns Call of Duty 3 som ett mycket kompetent spel i andra världskriget-genren, men det tillför inte särskilt mycket nytt. Det är snyggare, bullrigare och vräkigare än sin föregångare, men skulle jag rekommendera någon att köpa detta, eller spelet som släpptes förra året, blir det tveklöst så att Call of Duty 2 känns som det givna svaret.
Vissa små nyheter har dock letat sig in i produktionen, bland annat möjligheten att slänga tillbaka granater som ligger och väntar på att brisera samt små interaktiva scener där man hamnar i närstrider med tyska soldater. Dessa scener försöker skapa en större närvarokänsla och förmedla den skräck som soldater måste ha upplevt när geväret utbyttes mot enbart bajonett eller knytnävar. Problemet är dock att dessa ögonblick i spelet sällan känns vare sig spännande eller läskiga, utan blir inget annat än en rad knapptryckningar för att ta sig vidare till nästa nivå i spelet.
Grafiken har fått sig ett lyft och spelet innehåller massor av vackra banor att vila ögonen på. Det som står ut främst är ljussättningen och röken som är mycket imponerande. Spelet flyter på bra trots den frenesi som utspelar sig på skärmen med massor av scriptade sekvenser där hus exploderar, flygplan störtar och med ett myller av soldater som utkämpar den bittra striden. Kontrollen är, precis som i Call of Duty 2, utmärkt och har den där rätta känslan av precision och balans som funkar så bra på konsol.
Ljudbilden är också utmärkt med pampig musik och där den mullrande och kaotiska bilden av ett fullskaligt krig är perfekt återgiven. En sak på minussidan är dock att vi som spelat igenom del två i serien, återigen måste lyssna på exakt samma röstsamplingar från de tyska soldaterna. Det känns lite billigt tycker jag.
Mest negativt är dock själva speltempot som jag ser det. I denna upplaga av spelet känns det som om utvecklarna bestämt sig för att nu jäklar skall vi brassa på allt vi har och bara fortsätta med det. Detta leder till att tempot aldrig förändras i spelet, utan det är i princip hela tiden kaos och panik som följer, vilket gör att man blir lite krigstrött efter ett tag. Smartare vore att även lägga till lugnare scener, för som spelare vill man hämta andan då och då för att kunna njuta av spel som detta. Sen förstår jag inte alls meningen med att tvingas se om intro-sekvenser om och om igen. Att inte kunna klicka sig förbi dessa blir väldigt tröttsamt i längden.
Största förändringen ligger alltså inte i enspelarläget, utan återfinns när man väljer att spela mot andra spelare. Nu påminner denna upplevelse mer om spel som till exempel Battlefield 1942 då Treyarch blandar in stödet för fordon och tillåter så många som 24 spelare samtidigt att utöva TV-spelsvåld mot varandra. Förutom klassiska flerspelarlägen som man mot man eller att återerövra en flagga, finns nu även ett läge som helt enkelt kallas för krig. Det påminner lite om herre på täppan, för det handlar om att ett lag skall inta en slumpmässigt vald plats i spelet och försvara den så länge det går. Nu kan man också välja att spela som sjukvårdare, artillerist eller något annat som faller på läppen. Den klassbaserade indelningen möjliggör ett djupare strategiskt spelläge än vad som fanns i Call of Duty 2 och det förs givetvis noggrann statistik över dina misslyckanden och erövringar i spelet.
I slutändan känns Call of Duty 3 som ett mycket kompetent spel i andra världskriget-genren, men det tillför inte särskilt mycket nytt. Det är snyggare, bullrigare och vräkigare än sin föregångare, men skulle jag rekommendera någon att köpa detta, eller spelet som släpptes förra året, blir det tveklöst så att Call of Duty 2 känns som det givna svaret.
Läsarnas betyg
Läsarkommentarer
Recensionen har ännu ej kommenterats.
Logga in för att kunna kunna skriva en kommentar.
| Hype.se CA |
Logga in nedan |
Annonser!
